Dom senaaste dagarna har varit jobbiga på många plan .
Där tankar avlöser varandra med minnen och en sorg .
En sorg över det som hänt ,av det tragiska i ett människo öde ,som är orättvist från början till slut .
Och i detta står jag och håller min sons hand ,i ett försök att trösta och berätta,förklara .
Min kärlek och mitt ansvar som förälder,medans jag själv försöker hitta ett fotfäste för att orka,denna orken behövs för att hjälpa sonen i en jobbig situation,som hamnar på mig .
Där jag måste hjälpa och stötta så mycket jag bara kan.
På alla plan.
Samtidigt har jag oxså en sorg i det hela.
En sorg som är svår att förklara ,att sätta ord på .
Men känner en sorg över den mannen jag har mitt första barn med .
Som så hastigt och drastiskt ramlade ihop av en kraftig hjärnblödning ,hamnade i respirator och senare fick lämna livet .
Och där står sonen och jag tillsammans med systern och tar farväl .
Den mannen som ligger där ,fadern till min son .
Denna mannen som jag en gång älskade .
Som i dag är främmande för mig ,även för sonen .
Men minnena avlöser varandra,bra som dåliga .
Mycket som kommer tillbaka,sonen som har många funderingar .
Mitt i allt detta ska en begravning planeras,en lägenhet ska tömmas.
Allt läggs på sonen som är blodband och enda arvingen .
Där jag måste hjälpa honom på det bästa sätt jag kan.
Denna mannen har inte varit delaktiga i vårat liv på över 15 år .
Allt känns konstigt -ska vi rota i hans liv .
Ett liv som igentligen inte berör oss längre .
Menendå måste det göras .
Och för sonens skull tror jag detta är viktigt ,ett avslut.
Att få göra det ,att på detta sättet även få mera inblick och förståelse för vem hans riktiga pappa var .
Som han inte känner ,och inte har några riktiga minnen av ,utan bara difusa små glimtar .
Mannen som ligger där orörlig ,berör mig .
Denna mannen som jag en gång älskade .
Och det slår mig med häpnad ,att långt där inne så tycker jag fortfarande om den han var då en gång för länge sedan .
Jag böjer mig ner över den livlösa kroppen.
Stryker håret ur pannan och viskar i hans öra .
Thomas ,Thomas vilken sorglig historia .
Det var vell inte så här du skulle sluta .
Din son är här ,se vad fin han är .
Du har nått att vara stolt över .
Må du få all den frid du i din själ aldrig fann i livet .
Pussar han på pannan,tar våran sons hand och går ut .
Detta är så tragiskt ,och det gör ont i mitt hjärta .
Denna mannen fick aldrig några riktiga val i livet .
Hans liv var hårt på många sätt .
Från dagen han föddes till hans död .
Kantad av sorg efter sorg i en hård värld .
Där han kände rädsla ,vanmakt och vart den rotlösa sökande person han vart .
En grund som för alltid skulle bestå i oförmåga ändra på förutsättningarna i sitt liv .
Detta ledde honom in på fel vägar ,fel val och ett liv i ständig ångest .
Som skapades tidigt i hans liv .
Det är den mannen jag ser .
Även om vi bråkade mycket under årens lopp ,mycket för att jag skyddat våran son mot hans missbruk.
Känner en sorg för denna vilsna själ,som kanske äntligen ,för första gången får ro .
Så sorgligt .
Samtidigt har jag en underbar familj och man .
En man som är mitt liv och som från första stund tog min son till sig .
Och som funnits där i vått å tort ,stöttat och framför allt varit min sons pappa på alla sätt .
En man som är värld sin vikt i guld .
Och alltid finns där oavsett vad som händer .
Mot honom kan jag luta mig å hämta styrka .
För att ro det tragiska i hamn och få ett fint avslut på det som måste göras .
Ibland vänds saker upp å ner .
Blir rörigt
Känsosmässigt .
Man vet aldrig vad livet har i sin bakficka.
//Pillan
