ibland kan det vara svårt att få ur sig saker
som gnager inne i kroppen och själen .
Man fortsätter bara framåt och sväljer .
För att det kan vara svårt att få fram vad man igentligen vill säga ,
med risken att göra någon annan illa .
Men samtidigt tänker jag ....
DU gjorde mig så illa , inte bara en gång utan flera .
Du skadade min själ, du rispade mig första gången ,
och dom andra gångerna vart rispan större och större.
Det som hände då , jagar och plågar mig fortfarande .
Tänker och tänker .
Ibland försvinner det för ett tag ,
sen kommer det tillbaka med full kraft igen .
Jag undrar och har sådan lust att bara fråga ...
När slutade DU bry dig om mig ( för precis så känner jag )
När började jag betyda så lite för dig .
Vart och varför ansåg DU att du hade rätten att göra mig illa .
Så att allt förtroende ,all tro och även respekten för dig
som person försvann bit för bit .
När slutade du bry dig om mig ...
Om mina känslor , och gav dig rätten att trampa på mig .
Det går inte diskutera om det , då du helst slinker iväg .
Eller ser det som en kul , rolig sak .
Medans det för mig bara är ett stort svek mot den jag är .
Ibland tittar jag , undrar vem är du , vad är vi ..
Hur närmar man sig någon som man känner sig sviken av.
Hur kan man komma tillbaks dit man en gång var .
Vad gav dig rätten att behandla mig och
göra så , det som du gjort .
Vad rättfärdigar dig .
Vad tänkte du .
Tänkte du ens på mig
Förstår du ens vad du gjorde och gjort.
Hur kunde du ...
Och mest varför ..
Varför gjorde du som du gjorde ...
Smärtan och sorgen i att du förstörde en stor del av oss.
Men jag ler ,fast där inne är jag sårad och otroligt kränkt .
Någonstans på vägen slutade du bry dig om mig ....
Och det handlar mest om dig .
//Pillan
